Mattias Schain

Foto: Carl Johan Rehbinder (http://www.multiart.nu/photogallery)

År 2006 började jag berätta berättelser från judiska överlevande från nazisternas folkmord under andra världskriget. År 2008 besökte jag Rwanda och träffade då överlevande från folkmordet 1994, vars berättelser jag också bär vidare.

Förutom berättelser om själva folkmorden bär jag vidare de överlevandes berättelser från tiden innan folkmorden. Medan det storskaliga mördandet ofta är svårt att relatera till har berättelserna om vardaglig separation i vi och dem och om diskriminering och våld i exempelvis skolan desto tydligare koppling till vår vardag.

Efter att jag berättat för jag gärna ett samtal med eleverna kring berättelserna. Jag svarar på frågor om bakgrund och vad som hände efter det jag berättat. Vi brukar diskutera vilka faktorer som legat bakom folkmorden.

För närvarande tillåter min arbets- och familjesituation endast ett begränsat berättande.

Berättelserna

Mattias och Gabryela

Intervju med Gabryela Bromberg

Gabryela Bromberg hölls gömd i över två år

Under andra världskrigets första år bodde Gabryela Bromberg med sina föräldrar ghettona i städerna Lublin och Zamosc. Sensommaren 1942 rensades de som inte var arbetsföra – barn, gamla och sjuka – ut från ghettot i Zamosc. Gabryela var en av dessa. Från ghettot gick hon till fots i en flera dagar lång marsch mot ett förintelseläger, troligen Majdanek.

Jag intervjuade Gabryela under 2006 och 2007. Hennes berättelse handlar om hennes minnen från flykten från marschen och hur hon sedan gömdes av en polsk familj i över två år.

Gabryela är idag pensionerad och bor i Uppsala. Hon har ett barn och två barnbarn.

Jacques Sezikeye överlevde folkmordet i Rwanda

Jag intervjuade Jacques i Rwanda 2008. Han var nio år vid folkmordet 1994, men den berättelse jag berättar börjar två år tidigare, när Jacques började skolan. I hans vardag var uppdelningen av vi och dem mellan hutuer och tutsier ständigt närvarande. Berättelsen rymmer det våld och den diskriminering som föregick folkmordet.

Under folkmordets hundra dagar befann sig Jacques och delar av hans familj i olika tillflyktsorter och läger i närheten av hans by Gikungwe i sydvästra Rwanda. Jacques blev vittne till hur både familjemedlemmar och andra tutsier blev mördade av den hutunationalistiska milisen Interhamwe.

Idag lever Jacques tillsammans med de av hans syskon som överlevde i en by utanför Rwandas huvudstad Kigali. Han läser ekonomi på ett universitet i Kigali. Jacques del av arvodet när jag berättar hjälper till att finansiera hans utbildning.

Lisel Kahn lämnade Tyskland 1934

Lisel Kahn föddes 1915 i staden Kassel i centrala Tyskland. Under hennes uppväxttid fick nazismen ett allt starkare fäste i Tyskland. Som tonåring fick hon uppleva den stegvisa processen i vilken judarna förvandlades till andra klassens medborgare. Bland annat blev Lisels lärare och klasskamrater mer och mer avståndstagande till henne och hennes judiska väninnor.

Lisels familj hade släkt i Sverige och på så vis lyckades hon få tillstånd att efter sin studentexamen 1934 studera i Uppsala. Så småningom fick hon arbets- och uppehållstillstånd och blev kvar i Sverige.

Jag intervjuade Lisel vintern 2007. Hennes berättelse om sina ungdomsår skildrar det stegvisa utmönstrandet av judar som andra klassens medborgare som föregick nazisternas folkmord på judar. I skolan, på klassresor och i sina studiekamraters ögon växer ett allt större vi och dem fram.

Lisel bor idag på det judiska ålderdomshemmet i Hammarbyhöjden i Stockholm.

Lyssna

Här kan du lyssna på några korta klipp från intervjuerna med Gabryela Bromberg och Jacques Sezikeye. Kollaget brukar avsluta mina föreställningar.

Klicka här för att lyssna

Framföranden

Stadsbiblioteket i Västerås – 27 januari 2011

Lisel Kahns berättelse. 27 januari 2011. Referens: Per-Olof Svärdhagen.

Forum för Levande Historia

Lisel Kahns och Jacques Sezikeyes berättelser. 4 november 2010. Referens: Karin Ingemarsson.

Klara Nya Gymnasium, Malmö

Jacques Sezikeyes berättelse som en del av skolans Dialogdagar. 17 November 2009. Referens: Love Högman, love.hogman@cmr.se.

International Bar Association, London

Jacques Sezikeyes och Gabryela Brombergs berättelser. 11 Mars 2009. Referens: Helen Taylor.

Socialhögskolan, Stockholm

Jacques Sezikeyes och Gabryela Brombergs berättelse som en del av firandet av att FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna fyllde femtio år. 10 December 2008. Referens: Yvonne Sjöblom.

Fabula Berättarfestival

Jazques Sezikeyes berättelse i gemensam föreställning med Amanda Glans och Rachel Baran. 20 September 2008. Referens: Mats Rehman.

Föreställning på Teater Giljotin

Gabryela Brombergs berättelse som en del av avslutningsföreställningen för utbildningen i Forum För Levande Historias regi. Referens: Karin Ingemarsson.

Kontakt

Kontakta mig gärna:

E-post: mattias (at) berattavidare.se

Telefon: 0708-121716