Partners

Hédi Fried

Hédi Fried. Foto: Caroline Tibell

Hédi Fried föddes 1924 i Sighet, som då låg i Rumänien men som 1939 övergick till Ungern. Där upplevde Hédi dom nazistiska förföljelserna, den gula stjärnan, inlåsningen i gettot, transporten i boskapsvagnar. Hédi överlevde Auschwitz och Bergen Belsen tillsammans med sin syster Livia Fränkel. De höll samman genom selektioner, ändlösa appeller och kalla nätter då de sov bredvid varandra på britsen. Vid flera tillfällen var det bara turen som gjorde att de överlevde. De befriades och fördes till Sverige i bussar från Röda Korset. Idag bor de nära varandra och tillbringar fortfarande mycket tid tillsammans.

Hédi är psykolog och författare. Hon har gett ut fyra böcker. 1982 startade hon Café 84, tearpiarbete med överlevande och senare även deras barn. Hennes arbete har belönats med bl.a. den kungliga medaljen Illis Quorum, Natur & Kulturs Kulturpris och Årets Europé.

 

Jakob Ringart

Jakob Ringart

Jakob Ringart

Jakob Ringart föddes i Polens näst största stad, Lodz. Medelklassfamiljen bestod av pappan som var bankman och mamman som var hemmafru och två äldre bröder. 1938 började Jakob på tekniska gymnasiet och när andra världskriget började var han fjorton år gammal. Jakob upplevde hur judarna förbjöds att gå i skolan, hur hans pappas verksamhet överlämnades till en tysk förvaltare och hur pappan många gånger stoppades och tvingades till reningsarbeten på gatorna. Jakob själv arresterades för att han korsade en gata, nyligen omdöpt till “Adolf Hitler Gatan”, där judar inte fick gå. Han firade sin femtonårsdag ensam i fängelset.

Efter att ha förlorat sina bröder till den ryskockuperade delen av Polen och sina föräldrar i Auschwitz överlevde Jakob förintelseläger och slavarbete. Han sändes till Sverige för läkarvård och den 26 juli 1945 steg Jakob i land från den svenska båten i Trelleborgs hamn.

Jakob har tillbringat sitt yrkesliv i svensk industri, senast trettio år hos Svenska Philips. Han har fyra barn och åtta barnbarn.

 

Livia Fränkel

Livia Fränkel. Fotograf: Denny Lorentzen för tidningen Akademikern.

Livia Fränkel, född i slutet av tjugotalet i Draculas land,  (Transylvanien – Rumänien) i en stad som heter Sighet. Uppvuxen i ett traditionellt judiskt medelklasshem minns Livia hur hon älskade att åka till floden och bada. Familjen åkte dit i häst och vagn och mamman gjorde smörgåsar med ost och rädisor. 14 maj 1944 deporterades Livia och hennes familj i godsvagnar. Genom tågvagnens glugg kunde Livia se floden och dess svalkande vatten som ett sista minne av sin hemstad. Tågets slutstation var Auschwitz. Natten mellan 17 och 18 maj slutade hennes föräldrar sina liv i en av gaskamrarna. Livia överlevde Auschwitz tillsammans med sin syster Hédi Fried. Kom till Sverige 1945.

Lever idag i Stockholm, har 3 barn, 6 barnbarn och 2 barnbarnsbarn. Ägnar all sin tid åt att resa runt i landet och föreläsa i skolor. Predikar vikten av civilkurage.

 

Lisel Kahn

Lisel Kahn på hennes 90-årsdag år 2005

Lisel Kahn föddes 1915 i staden Kassel i centrala Tyskland. Under hennes uppväxttid fick nazismen ett allt starkare fäste i Tyskland. Som tonåring fick hon uppleva den stegvisa processen i vilken judarna förvandlades till andra klassens medborgare. Bland annat blev Lisels lärare och klasskamrater mer och mer avståndstagande till henne och hennes judiska väninnor.

Lisels familj hade släkt i Sverige och på så vis lyckades hon få tillstånd att efter sin studentexamen 1934 studera i Uppsala. Så småningom fick hon arbets- och uppehållstillstånd och blev kvar i Sverige.

Lisel levde sitt vuxna liv i Uppsala och Stockholm. Sina sista år bodde hon på judiska hemmet i Hammarböjden i Stockholm. Hon avled i februari 2012.

 

Piotr Zettinger

Piotr Zettinger

I mitten av sommaren 1942, då gettot i Warszawa likviderades och dess invånare skickades till förintelseläger i Treblinka, smugglades Piotr Zattinger ut ur gettot genom avloppssystemet. Utan sina föräldrar. Han var då 4 år gammal. I över två och ett halvt år levde han sedan på den “ariska sidan”, hela tiden på flykt. Han bodde på olika ställen, hos polska familjer, hos nunnor och på barnhem. Piotr skulle låtsas vara en katolsk pojke. Han fick ett nytt namn och fick snabbt lära sig katolska böner och julsånger. Han fick aldrig prata om sin familj.    Bland människor som hjälpte honom fanns Irena Sendler som räddade många judiska barn i Warszawas getto.

Piotrs pappa mördades, men hans mamma överlevde. Hon hittade honom på ett barnhem vid ett nunnekloster några veckor efter det att kriget hade slutat i Polen. Han kände inte igen henne och först efter en tid och en del dramatiska händelser erkände han henne som sin mor.

Piotr kom till Sverige 1968. Han är gift, har två barn och två barnbarn.

 

Susanna Christensen

Berättarkväll. Forum för levande historia. 2010

Susanna Christensen föddes 1933 i den ungerska staden Mako. Hon var enda barnet. Hennes pappa Josef ägde en butik där även hennes mamma Elisabeth hjälpte till. Mamman tyckte om att sitta och läsa noveller, pappan älskade opera och att diskutera politik. Han lärde Susanna främmande språk, hur solsystemet fungerar och han var alltid noga med att hon läste sina läxor.

När kriget kom närmare sattes Susannas familj i ett getto. Därifrån togs dom på en lång transport, som via slavarbete slutade i Bergen-Belsen. Där befriades dom den 15 april. Men Josef som var sjuk dom i sin brits den 17 april. Susanna och hennes mamma överlevde tillsammans och kom till Sverige.

Susanna har arbetat länge för Arbetsförmedlingen. Hon är gift med Arne Christensen och förutom att de älskar varandra så älskar de att spela kinaschack. Arne älskar dessutom Susannas nötkakor. De har två barn och ett barnbarn.